Att möta folk som är rädda att tänka utanför den "egna lådan" är mycket svårt. Min strävan är inte att ändra på folks tankar, utan bara att tänka ett steg längre.
När jag nyligen talade med en gammal klasskompis om vad Zeitgeist innebar så hävdade han att "det kan bli rätt svårt att ändra med tanke på hur många som följer en religion, påven säger ju att Gud ligger bakom Big Bang kommer aldrig gå ändra deras syn"
Självklart förstår jag hans perspektiv, zeitgeist är obekant och nytt för honom, detta är något som tvingar hans tankegångar att tänka i andra banor.
Likaväl som att han ser att det är svårt för religiösa människor att ändra sitt synsätt, så befinner han sig just i samma sits. Han är inkörd på sitt och anser inte att han behöver ändra sitt tänk. Att bli utmanad väcker nya tankar, nya tankar ger förändring och förändring behövs i takt med att allt annat runt omkring oss utvecklas för varje sekund.
Jag som nu utbildar mig till förskollärare träffar ofta andra äldre verksamma inom detta yrke som påstår att dem inte behöver förändra sig för dem har gjort "så här i 25 år" och det har gått bra. Frågan är bara, har det verkligen gått bra? eller väljer man att blunda för att det i sådana fall innebär att man måste förändra sig själv, sitt "jag" som tagit hela livet att bygga upp. Barnen i förskolan förändras i takt med teknologin, dvs mycket fort. Så vi kan inte göra så som vi alltid gjort, det är inte utmanande. Så hur kan tillåta oss själv att bara acceptera saker som de är.
En sak är viktig att komma ihåg.. Det är inte vad du säger utan vad du gör som räknas.
Våga förändra, våga förändras!
//Michelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar